Lunes, Disyembre 26, 2011

QUESTiON MARK

Have you ever felt like YOU'RE LOST [suddenly]???


I don't know...I've never been so UNSURE in my entire life, I'm starting to feel like I'm a TOTAL FREAK.

I was DECiDED...really decided, of what I want to happen in my life this coming 2012, I want to be perfect, planned, no MONSTERS included from the past...

Well I thought everything's going fine, I'm HEALED, already forgave those who have INTENTIONALLY HURT ME. Until somebody messed up with me, (it's Sir Jhigz) he accidentally heard the SUPER DISCREET issue na I fell in love with this guy, and so this boss started teasing me & 'di pa nakuntento tinawagan pa si guy saying "punta ka dito etc. WHAT THE F!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! As in what the freakin' freezin funny fudge!!Anak naman ng tokwa, NANAHIMIK na ko eh.
This boss was so persistent na the guy & I should TALK..(what for?? I mean he has hurt me in so many ways, he didn't even treat as a friend for what he has done)..Ganun talaga siguro, may mga taong pinanganak na sadyang MAKASARILI.
Whoooooooooohhhh!! pwede MAGLAHO???!!

Yeah, it's CHRISTmas and it's all about love, giving & forgiveness..wait, sabi ko nga NAPATAWAD ko na 'di ba?? Though it's WITHIN..no need to have a conversation, ikaw ba gugustuhin mo pa bang MAKASALAMUHA ulit yung taong nanakit sayo ng sobra?syempre HINDI, kaya nga may PAGBABAGO eh, MAY PANAHON NG PAGSASAMA at may ORAS NG PAGHIHIWALAY.


PERO bakit ganun? Ikaw na gustong gusto ng magmove-on, ikaw na walang inasam kundi INNER PEACE...e ikaw pa yung pilit na sinasakal ng mga taong AYAW LUMIMOT. Too many voices, kesyo I should do this, do that..Lord, ano po bang klaseng test to? CLUE naman 'dyan oh ='(


At the end of the day, I'M STILL CRYING IN DEEP PAIN. Naiisip ko tuloy, baka ako din talaga may kasalanan, kasalanan na naniwala sa mga SIGNS at nagpabihag sa mga patibong ni Satan (about signs nga), kasalanan na sumama ako sa Pagudpud, kasalanan na NAKISALAMUHA pa 'ko, kasalanan na pilit siyang isama sa mundo ko (Pampanga), kasalanan na umasa, magpakatanga, mag-effort, kasalanang maniwala sa IDEAL LOVE, at kasalanan na MANAHIMIK lang...Ewan, sabi nila sabihin ko daw dapat sa taong nanakit sakin lahat ng masasakit na salita pero hindi ko kaya teh...kung masasaktan yun, syempre mas masasaktan ako at yun ang TOTOO. Ano ng gagawin ko ='( ='( ='( LUBAYAN 'NYO NA KO PLS.

Biyernes, Disyembre 9, 2011

My TOP 10 CHRiSTmas wish- MY GUY

  1. LOVES GOD first (so we could both share the love of GOD).
  2. 5’ 9’’ (yeah, I noticed that HEIGHT really matters to me, LOL).
  3. Ahmm… quite tan in color. 
  4. SLIM (I said slim, neither PAYATOT nor CHUBBY will be allowed!)
  5. Syempre with a CUTE SMILE, sige idagdag na natin yung passe na with tantalizing eyes (whoah!HAHA)
  6. MATALINO pero willing magmukhang TANGA minsan, when the situation calls for it, especially with LOVE.
  7. MA-EFFORT!!!—‘Yung gagawa ng paraan para makita at makausap ako, bow)
  8. MAALAGA & RESPONSIBLE (‘yoko ng DUWAG teh.)—‘Yung tipong ipagtatanggol ako at HINDING-HINDI gagawa ng isang bagay na alam niyang ikasasakit ng loob ko. (Hindi gaya ng iba ‘dyan, self-centered, ililigtas agad ang SARILI habang yung isa nags-suffer from public  disgrace kasi nagmatapang mag-effort para lang i-prove yung love nya)—ok going back =) ‘Yung bang para sa kanya, I’M ENOUGH, NO OTHER OPTIONS & NO BUT’S. At ngapala, yung mas MATURE naman mag-isip kesa saken (I’m not saying na dapat yung MATANDA na, kasi proven naman…maturity DOESN’T come with age, gusto mo magsabi ako ng mga names??LOL)—Eto pa, sana yung READY sa SERiOUS & LONG TERM RELATIONSHIP!
  9. Seryoso ng konti in public pero FUN TO BE WITH talaga sa personal.
  10. and higit sa lahat, yung may GOOD HEART =)
Lord, I know mahirap maghanap ng lalaking gan’to dahil puro TANGA at BULAG ang mga nakikita ko. But I’ll patiently WAIT for this one. I know You’re preparing him na. Sabi nga THE BEST LOVE STORY COMES TO THOSE WHO PATIENTLY WAIT.

I’LL SAVE SO MUCH LOVE FOR THIS MAN…UNTIL THE RIGHT TIME COMES… I mean in YOUR RIGHT TIME =’)

Lunes, Nobyembre 14, 2011

An open letter to DANGS

So glad we’ve come this far. Grabe, whenever I have the chance to look back, ‘di ko maiwasang matuwa at matawa. =)

They said “three is already a crowd”, well I doubt it.

                       
Nagsimula lang naman nung:
si Ianne (na may oblong shaped na earrings), nagstart kumuha ng contact numbers ng mga classmate naten (feeling close)

si Lj (w/ yellow shirt + body bag), number one BULLY inside the class (feeling nya siya si Erica ng ALL ABOUT EVE)

si Sarah (naka-ruler ang bawat hibla ng buhok), tahimik lang (but she had her break nung play sa Filipino class)

si Kat (naka- braid + lumot na jacket ) na walang ginawa kundi magdrawing ng sitting arrangement per subject (para organize daw siya everyday)

At ako (w/ short hair +pang educ na uniform) na lagi na lang SNOB at nagsuSUPLADA. 


Kung iisipin ‘nyo, iba-iba talaga tayo ng personality NOON, may iyakin at childish na ginawang HOBBY ang pagwalk-out PERO friendly and has a genuine SMiLE na pwedeng ikahawa ng iba, meron  ding joker, weird at super talkative PERO smart & talented naman, may tahimik PERO sweet, fashionista at higit sa lahat e maka-DIYOS, may studious & reserved PERO organized & trustworthy, at meron ding suplada, serious & idealistic PERO supportive (baka naman kunsintidor), ma-EFFORT & with compassion sa pagserve sa mga tao (ok, pataasan ng bangko teh?LOL).

Ewan, basta nangyari na lang bigla diba?
Naging CLOSE lahat.
Basta ang alam ko “NOON”, may mga
sariling MUNDO ang
bawat isa, at kanya-kanyang adhikain sa
buhay. Ayt?







Ngapala, speaking of “NOON”, sa NOON” tayo nagkaroon ng pagkakataon na madiscover ang talent ng bawat isa at nagtulong –tulong na mahasa pa ‘to.

Iannne – sa singing career nya.
Lj – sa pagiging director at husay nya sa pagsulat.
Sarah – sa pagsayaw at galing sa pananamit.
Kat – sa public speaking.
Ako – ehem. Sige, ‘di ko na lalahatin para fair, sa leadership skill na lang ako =) HAHAHAHA! BiAS! Pagbigyan nyo na. =)
We have something in common pa nga diba? Ang pagkahilig sa MUSIC  and ACTiNG..(pati si Kat umaarte? Weh? Haha)


Pero noon yun, syempre sa paglipas ng panahon, ang talent ng tao e parang CANCER, kumakalat sa buong katawan..in short, nakakahawa, na-aadapt. Katulad din nang sa character ng tao, kung NOON e distinctive, NGAYON buo na sya, ‘di na pwedeng ihiwalay pa. =)

Pero (daming pero pansin nyo?) nagkakahawaan man tayo ng ugali, hilig at gusto, nagbabago pa rin ‘to sa bawat bilang ng numero sa kalendaryo na makikita mo. ANSABE??? Kaya nga FRIENDSHIP has no END, kasi continuous ang pagbabago therefore continuous din ang pagkilala, pag-hawa at  pag-accept dito. (Wait, haha, natawa ako bigla, remember pag nagsself- pity ang isa, she’ll suddenly say “I QUIT”..ouch, meturan ku)

ANIM NA TAON.
Anim na taon na tayo! Anim na taon na dumaan sa lahat ng pagsubok ng buhay. AT NADAGDAGAN PA ng ISA..Welcome ate SHELEN!!!

*Drama (misunderstanding—coz of different LOVE LANGUAGE
Lack of communication
GOODBYEs—graduation & going abroad
Financial instability, family problems, issue sa work & heartbreaks)

*Action (pagod sa prod noon, sigawan sa corridor, nag-iinsist kung sino nga ba ang TAMA sa MALI, selosan –kunwari bridge tapos sya pala na-fall..oops SINO YUN??, selfishness & self centeredness – nagtatalo kung SINO nga ba mas magaling at katamaran)

*COMEDY ( kantyawan tapos tawanan ng MALAKAS,  kanya-kanyang pakulo pag b-day na—kunwari may sinugod sa hospital, kunwari galit, kunwari di darating pero nagtatago lang pala sa loob ng kwarto, kakausapin ang crush ng campus para lang i-greet yung may bday, maghihintay sa corridor sa tapat ng maraming students tapos sabay kanta ng HAPPY BDAY song)
*Romance (may papalit-palit ng boyfriend, na-inlove sa bading, may nagsilbing cupid just to make a set-up date, may nagmahal sa DI PWEDE, may TAKEN for GRANTED at NAGTOOK for granted at may mga naghintay ng 2 years and so)
AT marami pa, just NAME iT!!!
***
Magpapasko na naman…Namimiss ko na kayo. Sometimes I wish we could go back to WHAT USED TO BE..used to be students, used to be ALL SINGLES (haha, uyta atin ng magwelga), used to be FREE, used to be full of ENERGY and ENTHUSIASM, used to TALK ‘till DAWN (keep our deepest and darkest secrets), USED to be PHYSICALLY THERE & USED TO BE COMPLETE.

As we age up, we also GROW UP with DEEP FAITH in our hearts. Minsan makakaramdam tayo ng PAGOD… Hindi yung normal na pagod ah, I’m talking about pagod in a sense na parang gusto na nating umuwi… Umuwi sa bahay ni ‘Bro…ganun talaga..siguro…kasi we don’t belong here. ALAM NYO NA YUN.

Basta, darating din ang araw na mawawala lahat ng hirap at pagod, sakit at hinagpis na dulot ng sakim na mundong ginagalawan natin. HANG ON guys.
Haha.drama, leche, well anyway for the last time, on the last page of this dramatic letter, please allow me to say THANK YOU. I know this wasn’t an accident, it’s DESTINY and I call it BIBLICAL FRIENDSHIP coz it was planned by our LOVING FATHER. =) I LOVE YOU DANGS!!! (haha, it took me a while before I could say I love you noon no..) =)



Lunes, Oktubre 10, 2011

Sensitibo

Sa maniwala ka’t sa hindi, MADALi lang akong masaktan, dahil sa napakadali lang akong saktan. Talagang nasasaktan ako agad, ang kulit ah. 

Papano? Madali lang…
 
Sigawan mo ‘ko, ‘wag mo ‘kong pansinin, utusan mo ako ng pagalit, biruin mo ako ng about sa SENSUALiDAD, agawin mo pagkain ko, ‘wag mo ‘kong pahiramin ng gamit mo, sadyain mong IWAN ako sa kahit anong lakad mo, PAGDUDAHAN mo PANANAMPALATAYA ko sa DiYOS, kuwestyunin mo talent ko, pag-usapan nyo ko ng palihim, sabihin mong patay na patay ako sa isang bading (past na ‘yun), iwan mo ko sa ere, kalimutan mo pangako mo, pagsamantalahan mo ko ng walang malay este pagsamantalahan mo kahinaan ko, ‘wag kang umo-o pag tinanong kita, ‘WAG MO ‘KONG BATiiN SA KAARAWAN ko at higit sa lahat, sabihin mong HiNDi MO ‘KO NAiiNTiNDiHAN.

Remember ko tuloy officemate ko dati (si Bridgette). Nag story telling kasi kami nung minsan,  k’wento ko pa “nung college ako, madalas kong pagmalupitan mga estudyanteng nakakabangga ko. May mga one liners pa ngang pumatok sa ilalim ng pangalan ko tulad nito:

“Anong student # mo? Bukas wala kana dito.”

“Hindi ko kailangan ng opinyon mo!!!”

“PAKSHET!”

“Sorry for the word no, MANGMANG KA?”

“1987 Philippine Constitution Article 3, Section 4 the Freedom of Speech”

…at eto pa pinakamalupit, nakipagbarahan ako sa mga Engineering students sa mismong building nila! HAHAHA. Na-misheard ko kasi yung sinabi nilang “prusisyon” sa “posisyon”. I was with my classmates that time, at nagulat na lang ako nang biglang mag-init tenga ko sag alit. So nagpaalam muna ako sa mga classmates at sinabing “may babalikan lang ako”. At kitang-kita ng mga mata nila ng sugurin ko ang mga tampalasang estudyante sa may corridor at  sabay entradang “what’s your name? (flipped one’s I.D.) Did I hear it right? Position? Huh’! See you at the OSSA (Discipline Office).” WAHAHAHAHA! Shocks, alala ko pa mga mukha nila, kahit mas matangkad at mas matipuno katawan nila kumpara sa saken, litaw na litaw pa rin mga TAKOT sa mata nila..Ok, mabalik tayo kay Bridgette.

Pagkatapos kong isalaysay yun sa kanya… bigla na lang niyang sinabing (with conviction) “Alam ko na, ganun ka sa mga tao kasi TAKOT ka sa kanila”.
Napa-isip ako dun, matagal… 
TAMA nga siya.

Kung isa ka sa mga taong kilalang kilala ako, alam mo pag kinikilig ako, nalulungkot ako, nagagalit ako, nasasaktan ako, nag-aalala ako, pag sobrang saya ko at pag NATATAKOT ako… isa lang ang indikasyon, GALiT. Isang emosyon na ‘pwede kong iparamdam sa lahat ng taong pinapaligiran ako at alam kong hinding hindi ako lalabas sa publiko na isang KATATAWANAN.

Linggo, Setyembre 4, 2011

Separation Anxiety


[Recently] Things are coming to my senses without even warning.
It’s an issue within an issue.

 Then you’ll just wake up one day realizing that you’re ALONE again.

--It all happened inside that four-corner room… our office. People there were so much happy & contented and full of energy. You can even see the WACKIEST FACES, hear the SILLIEST JOKES and get fed up with the LOUDEST LAUGHTER which echoes every time you pass by through the Basement 2 (I swear, you won’t like to have a walking MEGAPHONE beside you).

BUT it has been said a million times… things drastically change, it has to CHANGE & so you have to LET IT GO.

**BIG DIPPER

I tell you, the conflict gets BIGger & DIPPER whenever I try to understand the reason behind my every “WHY” (No one even dared to comprehend). 

The BIG revelation has left us with a BIG AWE, that we’ll be absorbed by the company’s new subsidiary starting on Sept. 16. 

Oh , NOT ALL of us. There were 6, the chosen ones, who’ll be having their final exit on the said date. Unfortunately, five of them are my friends… REAL FRIENDS… though we’re still burning with hope that the decision isn’t final yet.

Crossed fingers.

But wait there’s more! We were starting to savor every moment that we could get when suddenly, we were asked to huddle up that dawn of August 25 to have the final result of the daily rumored “reshuffling”. WE WERE STUNNED. Thoughts were sinking SLOWLY but DEEPLY. WE ALL HAVE BEEN SCATTERED.

TIME’S OVER.

WE hastily took many pictures… more CANDID, SILENCE then SENTIMENTS.

--At times we’re asking for more (I plead guilty for that). But when everything’s rushing to its END, you realize that LITTLE was ENOUGH. People come & go. Things fall out, so get mad, feel the pain, cry, shout & then LAUGH. Embrace that DRAMATIC CHANGES… & finally move on.

Sabado, Agosto 6, 2011

The REAL DEAL ever

July 26, 2011

The moment of truth has finally come.  After two years of waiting.  Signs were too evident, well as for me…

I was almost losing hope for the first couple of hours. He sounded too DISTANT, stern & didn’t want to be contacted. He even said “may ginagawa ako Jops, maya na lang. “His guard was up but geez, I got really frustrated that I went on my knees just to reach him. I begged, said this would be a big favor & it’s a now or never situation. With relief on his voice and with a feeling of secured-harmless conversation, he finally said YES.

** At Boni Station
Rain has been pouring endlessly outside. Need not to be alarmed since I was being protected by a cap, I decided to look cowgirl & a lil’ bit mysterious that night…

Yes, no make-up at all, just PLAIN & SIMPLE.

In 20 minutes, we were on the same spot. My heart was really pounding but I manage to maintain my “at ease” composure. He seemed to be in a hurry since he just sneaked out of his office, while I was very tensed, unpredictable & uncontrollable.

** Confession over that top of halo-halo dessert

Ok, my first line was…


“Alam mo bang hinintay kita ng two years.” His face was in awe, then I simply added “PERO HINDI NA NGAYON” He got relieved…

Jops: Alam mo din bang araw – araw kong tinitignan ang facebook profile mo! HAHA.  As in walang palya yun, everyday talaga. Ako din pala yung nagttxt sayo anonymously pag b-day mo @ exactly 12.

Mon:  Haha, talaga?

Jops: Oo nga, hindi yun mga ibang babae mo or si Phines, ako lang yun, haha! Teka, may nasabi ba sayo si Akeem?

Mon: Wala naman, hindi na rin kami nagkakausap nun kasi sobrang busy ko…

Jops: Ah.. may sikreto kasi kami nun. Nung schooldays , lagi ko tinatanong si Akeem kung nasan ka, tapos sasabihin ko pa “Akeem! ‘Wag na ‘wag mong sasabihin kahit kanino , kahit na sa kanya na tinatanong ko siya ok?! Kung hindi..naku!” Hindi lang yun, remember mo paba nung naghost ako ng Battle of the Bands last year? Sobrang lungkot ko nun, pero nakaka-amaze lang na sa sobrang dami ng audience e ikaw lang ang nakita ng mga mata ko tapos nun sobrang energetic ko na, haha! Kaya lang nakita ko katabi mo pala yung girlfriend mo. At eto pa, pumunta pala ako ng Bagac, Bataan last year ng summer… Umiyak lang ako ng umiyak sa tabi ng dagat. Na-miss ko lahat, namiss kita. Well I thought nung una nakalimot na ‘ko, kasi ‘di na naman tayo nagkikita, gulat na lang ako nung makita kita sa Cubao bus terminal, naka-akbay ka pa sa kanya nun. Pero ‘di ko kayo tinawag kasi ‘yoko magpakita. Diba nagkita din tayo last April 24 sa house party ni Nigel? Hindi kita masyado pansin nun kasi naman parang may kadenang nakatali sayo. Haha.

Mon: Haha, sus.

Jops: Haha, nasabi ko sayong after ng party diretso byahe na ko pabalik ng Manila diba? Kasi nga may pasok pa ko ng 6 am?

Mon: (tango lang)

Jops: Ayun, iyak ako ng iyak nun habang nasa bus, kasi sobrang nainggit ako sa inyo ni Cess, ang sweet-sweet nyo.

Mon: Sus, sweet daw.

Jops: Nagsusubuan pa nga kayo ng fries sa harap ko, haha. Akala ko nga iiyak ako ngayon sa harap mo.

Mon: ‘Wag dito, maraming tao…

Jops: Hindi na ko umiiyak ngayon, I’ve grown up. Haha, wait lang, nakalimutan ko palang sabihin sayo, pinahula kita ng maraming beses, lagi ko tinatanong kung malapit na kayo magbreak.

Mon: HAHAHA!

Jops: HAHAHA! Harmless naman ako noh, tahimik lang akong naghihintay, ‘di naman yung tipong papakulam ko siya para lang maghiwalay kayo. HAHAHA! Adik ko no? Uy, gwapo mo ngayon ah, pinya pa yata yang damit mo? Haha.

Mon: Haha! Divisoria lang yan.

** The Bottomline—an anecdote

“Alam ko namang para sa mga guys, ang past ay past na, at hindi na dapat binabalikan pa. Kaya lang, nagulat din ako na everybody’s moving. I mean they’re going on with their own lives, including you and yet kahit anong pag-move ko nasa parehong place pa rin ako, di nagbabago. I need you to know this para naman wala ng pagkukunwari… at makalaya na ko sa MINE MADE kong rehas.

Naaalala mo pa ba nung sinusungitan kita? Nung inaaway kita? At nung PINAPAHIYA kita? (He nodded)
Teka nga pala, matanong ko lang…SINUMPA MO BA KO? (He refused)
Ahh.. buti naman, kala ko kasi sinumpa mo ko sa lahat ng pagmamalupit ko e. Pansin mo bang TANGING IKAW lang yung pinapahiya ko? ( He nodded once more)

SORRY (serious mode), maaaring wala naman yun para sayo o kaya pwedeng nakalimutan mo na. Pero iba impact sakin eh, sa maniwala ka’t hindi… memorize ko pa rin lahat ng mga sinabi mo noon, pati txt mo. He suddenly interrupted and said “ows?”, so what I did was pure re-enactment then.

*ANG PAG_BAWAL SA CLUB BOSSA: “Jopay, ‘wag kang sasayaw, dito ka lang”
Jops: Che!


*ANG PAG-BAWAL SA PAGLALARO NG PSP: “Jopay, kain kana, isa! Hindi mo bibitawan yan, ibabato ko yan! ”

*SA BISPERAS NG ARAW NG MGA PUSO: “ Jopay, pano ba nyan, 14 na bukas, san tayo?
Jops:  Makikipaglamay ako bukas eh, sama ka?

*ANG PAGPAPALIT NG NUMERO: “Jopay, nagpalit ka na pala ng number?
Jops: Matagal na, hindi mo alam? SORRY FOR THE WORD NO, MANGMANG KA?

*Bago nga tayo mag-graduate nun, nung nagkasalubong tayo sa daan, nag ‘hi’ ka tapos snob lang kita. Sabi mo bigla “SANA HINDI NALANG KITA NAKILALA”, sabi ko naman “DRAMA MO!” Sa totoo lang,  kinimkim ko yun, feeling ko sobrang sama ng ugali ko, KAYA EVERYTIME NA MAY MAGUGUSTUHAN AKO, UMAATRAS AKO, nag-guilty kasi ako. Pakiramdam ko hindi ako dapat magmahal.


** The Feedback
I can’t remember anymore his exact words but what struck me the most was when he said “Nung nagsusungit ka, alam ko namang biro lang yun… I mean ALAM KO NAMANG HINDI IKAW YUN.”

Happiness suddenly sneaked in, geez, he knew that I wasn’t really that BRAT, that everything was a mere PRETENSION.

His following words were “Hindi ko alam kung anong dapat i-react ko, gulat kasi ako… akala ko sa movie lang nangyayari yung may maghihintay sa isang tao ng sobrang tagal… hindi ko rin alam kung nakakatulong nga ba ako sayo o kung kailangan mo ng advice. I butt in, “Hindi ko naman kailangan ng advice, basta sana makahanap na ako ng bago…” He then continued “makakahanap ka din…”

And the rest was history.

** Farefarren
“If you walk away, then I’ll walk away. First, tell me which road you will take coz I don’t want to risk our paths crossing someday. So you walk that way & I’ll walk this way.”

Parting ways (for real).

No turning back.

As we were on our way to the mall’s exit, I can’t help but notice that he begun to be so conscious, so gentle and so vigilant with his actions. And for the last time, I asked for a HUG. Then with a crooked smile on his face, he grumpily whispered “daming tao”. But I embraced him still and so as he…
We finally bid our goodbyes. BYE for GOOD.


** To Contemplate

        Off to Cubao via MRT, trying really hard to figure out whether I’m happy, sad or would like to burst and cry.
But only one thing’s certain, I’m at PEACE, felt like I’ve been released from the hidden and suppressed emotion, from pretension and all. Well, things have changed… A LOT. Really thankful that I was able to say that UNSOLICITED & SUPER DELAYED APOLOGY from the past.

Excess: His 1st and last txt
“Ingat jops. Hopefully nakatulong nga ako. Don’t worry inabsorb ko naman lahat. Hehe. Medyo shocked lang. ‘Di ko deserve yung attention mo for two years. Dadating din yung panibagong beginning para sayo syempre. Maging open ka lang din para dun. Ingat ah.”



-SILENT SOB-

Lunes, Hulyo 4, 2011

UNDYiNG memory

I DIE EVERYDAY.


I've been through lots of heartaches (for real) but this one is kinda different... different in a sense na may pangit na kasing nangyari kaya nasusuklam ako..

Well I thought I got healed but I was wrong... there came a time na NAALALA KO yun. 

Pero minsan naman parang bumabait ulit ako...lalo na pag bigla ko siyang namiss... tapos mapapatingin na lang ako lalo na pag nakatalikod siya.LOL

Hindi na ako umiiyak ngayon. The last time kasi na umiyak ako ng sobra e nung bday ko pa ( kasi super hintay ako sa txt nya)... Good news ba yun? Siguro... baka rin hindi kasi sobrang LUNGKOT naman nararamdaman ko araw-araw. Corny as it may sound, I could feel it... umiiyak ang puso ko. Tang*** pag-ibig yan o! Di na ko tinantanan!


Wanna GO... AWAY. Gusto ko umalis at magpakalayo-layo...malayo sa kanya at sa mga taong nagpapa-alala sa kanya. OO alam ko namang imposible yun at HINDI NAMAN TALAGA RESPONSIBILIDAD NG MUNDO NA PROTEKTAHAN AKO SA LAHAT NG SAKIT. Kaya lang para kasing NAKAKABALiW ng mag-isip papano ako TATAKAS. (Geez)

Alam mo ba yung pakiramdam ng pag-gising mo palang sa umaga, tinatamad ka na tapos tatanungin mo si Lord "San na ko PAPUNTA?". Hidi lang yun, papunta ka palang sa lugar kung alam mong nasan siya, KINAKABAHAN ka na. Tapos maiirita ka kasi HINDI NAMAN KAYO NAG-UUSAP, pero MAGPAPANGGAP ka pa ring MASAYA ka sa araw na yun kasi TALO ka pag BUMIGAY ka. At pag-uwi mo naman sa bahay, maiisip mo na naman siya at iisipin mo na naman kung PAANO KA ULIT BUKAS.


Leche. Ang sarap kumatak.

Martes, Mayo 17, 2011

Happy anniversary!!! (One year na sa ABS-CBN)

MAY 2010GOLDEN GATE" 


(Drumbeat please) 17th, my 1st day here @ ABS-CBN! Start of something new =') Just when my dreams were slowly fading away, MiRACLE was just ONE PRAYER AWAY (hmm did I say AWAY already??) =p




JUNE 2010WHO'S DORiE??"

The scenario went like this:

(1 msg received)

Ms.Dorie: Happy bday Evelyn!-Dorie

Jopay (kept on thinking if she has a friend named Dorie): Hu's Dorie??

NO REPLY...

15 mins later… NO REPLY.

Jopay finally sent a group msg to know who the sender was, somebody replied.

Carlo: Number ni Ms. Dorie yan, BOSS naten.

Jopay (pinagpapawisan): Hello po Ms. Dorie, my APOLOGY po for not recognizing you po agad...BLABLABLABLA (take note of the word "PO")

Ms.Dorie: enjoy ur day! =)

WHEW.


JULY 2010 JOPAY ang itawag mo saken" (PAULiT-ULiT??)

sagutan sa daan at sa harap pa ng madla.

Roy (teary eyes): Bakit ganyan ka? Ok lang sayo pag-iba tinatawag kang Evs, eh bakit pag ako, parang ang laki ng kasalanan ko sayo??!!

Jops (nakataas ang isang kilay): Yun na nga masakit eh, ikaw pa na pinaka-close ko dito! Sabi ko sayo, Jopay ang pangalan ko, kulit kulit mo!!! So ayaw mo mag-adjust? OK FiNE! BASTA WAG MO NA KO KAKAUSAPiN!!!!!!!!!!!!!!!

WALK OUT si bading.


AUGUST 2010iSiPiN MO NA LANG, HAM YAN"

How to make budget:

Lunes: PANCiT CANTON
Martes: PANCiT CANTON
Miyerkules: PANCiT CANTON
Huwebes: PANCiT CANTON
Biyernes: PANCiT CANTON

-lame excuses...di lang talaga marunong magluto.




SEPTEMBER 2010 TOC iNVASiON  

Bday bop: Retro theme, plaques, colorful telas, old & scenic life-sized frame made with improvised carton, gold spray paint & styro—done by Roy, Mhe-ann & myself.

(a glimpse from my journal dated last Sept. 25, 2010)

**Yesterday’s event still lingers inside my head. Yes, I was quite disappointed by not acknowledging all our efforts. But still glad bec. It paid off (somehow). The audience enjoyed the party though there were flaws between the actual & desired happening. GOD KNOWS WHO WORKED THEiR BUTT OFF.



OCTOBER 2010 FALSE ALARM

I got a BiG crush with this BiG guy who seemed to be soooo BAiT to me, but the BiG revelation bellowed @ me: “HiNDi SiYA, may mahal na yang iBA.”

GOTTA KEEP GOiNG.



NOVEMBER 2010 SCATTERED CROCODiLES!

FB post: “I’m TiRED of being endlessly cajoled to please everybody. I don’t get it.”

(Journal, 11/19/10 @ 23:30 pm)

**I’m totally ALONE here @ the cafeteria… so far I’m getting used to it na. It came to my senses that there are no trusted people in the REAL WORLD (as what they call it). I’ll be OKAY SOON… wala ng NANANAKAL. I’m FREE from their scrutinizing eyes!!!


DECEMBER 2010 THE SiGN

“Someone gave me a chocolate for no apparent reason kanina lang… now it boggles me a lot. SiYA na ba yun??? Nagjojoke lang po ako Lord ;)”-FB post 12/4/10
 

(SPECiAL EDiTiON) DA WHO!

Da who itong si bilat na animoy anghel sa sobrang amo ng mukha, subalit kaakibat pala nito'y itim na maskara? At ano itong ugong-ugong na minsan niya nang pinagbantaan ang buhay ng isang dilag
sa pamamagitan  ng txt msg, dahil lang daw sa may naririnig itong chismis na wala namang pruweba? (PRANiNG KA TEH?)

Ang eksena? nag-alsabalutan lang naman siya matapos makipagsagutan sa nasabing dilag at malaman ang buong katotohanang hindi pala siya mapagkakatiwalaan?

Sino siya? Itago nalang natin siya sa pangalang yelo.

Another clue? Singputi siya ng UWAK. Babu na ang da who!

Highlight para sa buwang ito: We bagged the championship award @ MAMD's Christmas party!
http://www.facebook.com/video/video.php?v=175304335836603


JANUARY 2011 

SUDDEN AMNESIA

                   Hindi na sila KASAMA at hindi na ako papayag na makasama pa sila sa taong ito.

TOO MANY PASSAGEWAYS
        
                   Getting bored with my daily routine, that I felt like I was too ineffective & inactive. So I prayed hard..too hard that I got soo many opportunities =) (Hosting & part-time job)

KILIG 101

                   I was starting to CARE for this lad that I even built a castle engraved with HOPES & DREAMS. After two years of being stagnant, finally,  my heart felt a sudden warmth of GLADNESS. I knew it was REAL...and I got kilig everyday!

                  By the way, I brought him pala to my haven ( where people there knew me, loved me & won't even hurt me) to give him a test..well he PASSED. He didn't have any single idea of how proud I am to be with him that day..
                  
                  --Eeeeeeeeewwwwwwwwww...not soo ME.


FEBRUARY 2011 

TEACHER EVE

3AM: wake up call
5AM-9AM: report for part-time job as an Online English Instructor @  Mandaluyong
10AM: arrival
11AM-12NN: Nap...Zzzzz (-.-)
12-2PM: Gotta prepare
2PM-11PM: work @ ABS

-Always in a HURRY!

Having you next to me...suddenly it's MAGiC.

HAPPY INDEPENDENCE DAY!!! It's not a V.day but B.day rather.
Everything was BLACK until he came around (unexpectedly). We had a chance to TALK, to LAUGH & that's it--MAGiC!

But the thought of falling deeply in love (again) SCARES me a lot.



MARCH 2011  


Trip to PAGUDPUD, ILOCOS (March 5-9)



http://www.facebook.com/video/video.php?v=176529032396440&comments
http://www.facebook.com/video/video.php?v=176529352396408&comments


STANDING OVER A CLIFF

DEATH attacked from all sides, and I was captured by its painful chains.
But  when I was really HURTING, I prayed & said, "LORD, please don't let me die!"


-Psalms 116:3-4

-Someone stole my dream of having an ideal love story. Parang NAUUPOS na KANDILA.


 APRIL 2011  BLUFF!


"Ang galing mong manakit, napaka-convincing"

Back from being STRANGERS. But after a month of acting like a robot, I've finally decided to LET GO of my grudges and come back to my Father, my Healer & my Leader...my First Love indeed.


MAY 2011 SEPARATION ANXIETY 

It's when I'm about to call it a HOME, then fate would suddenly come with a big tap on my shoulder saying "TIME TO MOVE NOW"

-I love the CROWD and I...I love him even more, but as ironic as it could be, I GOT PROMOTED--and that means MOVING AWAY *sigh






-end-